Svensk ordbok 2009, webbversion

krumbuk´ta sig verb krumbuktade krumbuktat krum|­bukt·ar●göra krum­bukter ofta i sam­band med rörelse fram­åt komm.hon krumbuktade sig genom det trånga röret○ofta bildligtund­vika att säga som det är han krumbuktade sig, ja, t.o.m. ljögkrumbukta sigsedan 1903Subst.:vbid1-886208krumbuktande, vbid2-886208krumbuktning