Svensk ordbok 2009, webbversion
verb krumbuktade krumbuktat
krum|bukt·ar●göra krumbukter
ofta i samband med rörelse framåt
komm.hon krumbuktade sig genom det trånga röret○ofta bildligtundvika att säga som det är
han krumbuktade sig, ja, t.o.m. ljögkrumbukta sigsedan 1903Subst.:vbid1-886208krumbuktande,
vbid2-886208krumbuktning